'

Till skillnad från Ellen är Billi just avslappnande att gå ut med. Inga problem där inte. Åh, vad jag älskar min kanin! Även Billi fick ha H-selen på sig. Han fick hoppa runt som han ville en stund och besökte bland annat en mullvadshög för att gräva och rulla sig lite.



Fast mest intressant är ändå Ellen. Det är så gulligt, han gillar henne verkligen!


"Jag är hellre inne hos dig!"


Gulligull!

Jag provade att ta ett språng över hindret med Billi också - det första på cirka ett år - och han hoppade snällt men ganska oengagerat över. Billi i ett nötskal.

Efter promenaden hade jag och den perfekta kelkaninen en mysig kelstund!

Tilda (http://ponnikanin.blogg.se/)
Har du tävlat mera med Billi, ska du tävla mera med honom? :)

Svar: Jag och Billi har tävlar två gånger, första och sista (nej, skämt åsido)! Låt mig säga så här; Billi är en relativt hyffsad hoppkanin när han själv vill. Problemet är bara att han inte själv vill särskilt ofta... Första gången vi tävlade så kom vi faktiskt, till min stora förvåning, runt banan utan att bli uteslutna. 

 
Billis första tävling

Andra gången vi tävlade blev vi uteslutna. Det var mycket mer intressant att äta gräs och lukta efter tjejer än att hoppa, sa Billi. Och jag kan förstå honom. Han är en fantastik individ med enormt mycket egen vilja och stor integritet. Billi är inte en kanin man säger till att hoppa, men om man är riktigt snäll och han är på riktigt bra humör hoppar han. Kanske.  


Billis andra hopptävling. En passande kommentar till bilden är "varför skulle jag?"

När jag tittar på Billi ser jag allt annat än en hoppkanin. Han är verkligen inte byggd som en bra hoppkanin ska vara byggd, han har inget ordentligt tempo, ingen egentlig hoppvilja och hans intresse för hoppning är minst sagt skiftande. Men han är ändå världens absolut bästa och finaste kanin.


Min favoritbild på Billi vilken också illustrerar vad jag menar; kort, kompakt kropp och korta bakben är inte utmärkande drag för en hoppkanin.

Dock är det därmed inte sagt att han inte kan hoppa, för det kan han, verkligen! Jag tror det är den där viljan och envisheten, allt som gör att han vägrar hoppa kan också göra att han hoppar riktigt bra, när han väl vill det. 









Billi har ett enormt gott självförtroende och världens största ego. Han är säker på att ingenting kan skada honom, och nästan ingenting skrämmer honom (han har hälsat på katter, hundar och hästar utan att ens blinka). Detta innebär att en hoppträning precis lika gärna kan sluta så här...  






"Det är inte det att jag inte kan, jag bara vill inte!"

...och vem kan egentligen skylla på honom, det är ju faktiskt mycket lättare att gå runt ;)   

Vad ville jag säga med det här inlägget då? Jo, det kan hända att jag tävlar mer med Billi i framtiden. Jag kan inte säga att det är troligt, men det är absolut möjligt. Han älskar att tävla, det är bara själva hoppningen som han inte riktigt alltid uppskattar. Allt annat (skutta runt på tävlingsbanan, kolla på andra kaniner osv) tycker han är jättekul! Vad jag dock kan lova, nästan med 100% säkerhet, är att några pinnar kommer han aldrig att ta. Men faktum är att det spelar absolut ingen roll! 

Kaninerna var mycket förnärmade när jag kom hem nu ikväll. Ellen tyckte tydligen inte att det var okej att vara inne hela dagen, för hon kastade sig ut i utegården innan jag ens hann få upp hela luckan. Billi tog det lite mer med ro (som vanligt) och skuttade värdigt ut i gården och började beta. Hungriga var de tydligen också, för de hade lyckats med att äta upp allt hö, äpplebitar och knäckebröd som de fick i morse. Jag tror att det är Ellen som är den skyldiga. Hon äter som en hel häst, den kaninskruttan. Jag fick i alla fall skynda mig att fylla på med hö och repa lite extra gräs och maskrosblad till dem, och det var uppskattat. Dock talade de tydligt om båda två att de inte var på humör för selpromenad, så det fick bli utegården idag också istället.

Jag släpade med mig kameran ut för att fotografera lite och Ellen satte sig genast i en jättefin pose, men självklart hade jag glömt ladda batteriet så några bilder blev det inte. Särskilt surt eftersom Billi fick ett av sina tokryck och skuttade runt som en galning, så det hade varit roligt att ha bilder på det. Fast jag har ju redan en del sådana bilder som ni kanske minns?






Billis tokryck à la 2010

Imorgon ska vi försöka oss på lite selpromenader, om de är på humör alltså!

Idag faller regnet ner här i Skåne. Just nu verkar det vara uppehåll, men trots det är det ordentligt blött i gräset så det är inget ut-och-hoppa väder för kaninerna. Jag har i alla fall öppnat ut till gården så att de kan rasta sig själva lite, och så får jag se vad det blir för väder ikväll. Om det blir bra väder kanske vi tar en runda i selen då istället, eller så får de vila från selen idag. Det är så skönt med att ha rastgården, att de får motion även om det inte är i selen, så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte är ute och går med dem.


Sötnosingarna <3

Åh, vad jag älskar min lillkille! Efter att ha sprungit rundor med hoppetossan Ellen var det så skönt att ta ut Billi-skrutten på promenad. Billi har varit så fuktansvärt omotiverad till att gå ut ett tag nu. Han har tydligt talat om att han inte har velat, bland annat genom att springa och gömma sig när han har sett kopplet. Jag har respekterat hans ovilja och låtit bli. Idag var han dock mycket motiverad och positiv till promenad! Jag tror att det är Ellen som har positiv påverkan på honom, han verkar så mycket gladare när hon är här! Kanske till och med så att vi vågar prova på ett par hopp igen så småningom?

Idag skuttade han först runt en stund. Han är så duktig på att komma på inkallning, dvs att han kommer när jag sätter mig på huk, så det provade vi några gånger och han hade inte glömt trots att det var ett tag sedan sist. Duktig gosse! Sen hittade han ett par mullvadshögar och lyckligare kanin får man ju leta efter! Det var tydligen precis vad han längtat efter och han tog sig ett rejält jordbad, kolla bara in bilderna! 


"Åhh, så skönt att rulla sig!"


Kolla den jordiga baktassen!


Latmasken <3

Nu ikväll har kaninerna öppet ut till gården igen. Det var tydligen uppskattat och de hoppar ut och in hela tiden! Härligt!

Idag släppte jag ut kaninerna i utegården tidigt, redan efter frukost. De kommer få gå ute till 11-tiden ungefär, för sen ska jag iväg. Jag bestämde mig också för att ta en liten promenad med var och en av dem, mest för att se hur Ellen reagerade på det.

Jisses säger jag bara, vilket litet energiknippe hon är! Hon fick låna Billis bogsele och koppel och sen bar det av! Full fart och nästan omöjlig att få tag på var hon, men hon verkade uppskatta promenaden och det här kan nog bli jättebra med lite mer träning. Jag funderar på att börja hoppträna henne lite smått, för jag tror absolut att hon skulle uppskatta det. Hon har så mycket energi och är så härlig, men hon behöver absolut grundläggande koppelträning innan det blir tal om någon hoppning. 

 
Liten paus i rabatten


Som sagt, full fart!


Tänk er de bakbenen över ett hinder! Mums!


Sötnosen! Nästan lika söt som Billi!


<3

Efter promenaden slocknade hon i buren, jättetrött! Förhoppningsvis gjorde hon av med en del energi, så att hon kan ta det lugnt resten av dagen. Uppdatering om Billis promenad kommer senare, men jag kan redan nu avslöja att den var betydligt lugnare (så klart, det är ju Billi vi pratar om!).